jag kan inte sova.. fått lugnande som jag ska ta på kvällen när jag ska sova och när jag får en ångestattack.. har tagit en lugnande.. de hjälper inte. igår fick jag ta två. elr ja de blir väl i förrgår med tanke på att klockan är 5 på morgonen nu..
jag känner att jag försvinner mer och mer. känner mig tom men ändå full av stress, panik, rädsla ja you name it.
jag orkar inte känna såhär längre. jag orkar inte må dåligt längre. jag vill kunna jobba, kunna kliva upp ur sängen, kunna vara glad utan att fejka de och utan att veta att i nästa sekund kommer jag vara ledsen igen. jag gråter, jag är stum, vill skrika, vill skratta,ja listan är lång. känner mig kluven. vet inte vad jag ska känna för att få mig må bättre. försöker släppa fram känslan å låta den komma. allt gör ont. varför? varför har jag hamnat här?
jag kan inte ens skriva längre. har inte ens ork till det.. godnatt

att inte kunna sova är så otroligt kul.. förra natten somna jag inte försen ca 7 på morgonen.. å jag hade inte sovit många timmar natten innan heller. tankarna snurrar runt i skallen så de känns som att man sitter i ett rum med ca tusen människor som pratar samtidigt. allt i en enda röra..
försöker att inte tänka på nått över huvudtaget men de gör saken nästan värre.. jag önskar allt kunde vända nu. önskar att jag kunde ta tillbaka dom tre sista åren.. men jag gav bort dom till en person som bara förstörde.. trodde jag skulle bli fri när jag avslutade förhållandet.. men han högg sig kvar...han är fortfarande kvar.. kvar genom ångesten, kvar genom känslan att återigen blivit sviken.. jag berättade allt som hänt mig och genom de så tröck han ner mig ännu mer.. han finns kvar genom rädslan för att vara hemma själv. han finns kvar genom rädslan att inte våga gå ut själv. jag vågar inte ens festa å ha kul med mina kompisar i min egen hemstad.. han finns ju alltid där.. jag nekar alla å säger jag mår bra. jag ljuger för alla.. ljuger för mig själv.. vill inte vara rädd. är inte rädd.. jo jag är rädd.. livrädd varje dag.. räddräddrädd..
men jag har en anledning till att inte ge
upp. jag har en anledning till att inte låta honom vinna. jag är starkare än honom.. jag har flera anledningar. mina vänner...dom som stöttar mig i alla lägen. hjälper mig framåt. min familj som alltid finns där. och den största anledningen till att jag inte ger upp.. den ser jag varje gång jag tittar på mina bröders barn. jag tänker vara stark för dom. visa dom att ingen får trycka ner dom. visa dom att aldrig sluta kämpa. Jag kommer aldrig ge upp när de gäller er å därför tänker jag inte ge upp nu!

känslan av att man är otillräcklig.. att folk inte tror man gör sitt bästa.. man skäms.. tycker man är värdelös. tror att alla andra tycker illa om en. att dom blir less på att man inte dyker upp fast man ska. Det är inte sant. Självklart finns det en massa människor som inte förstår, som tror att man aldrig kan må så dåligt när man är ung. Men det kan man och dom unga som mår dåligt blir bara fler och fler. Vissa förstår det, andra inte.
Jag är extremt duktig på att hacka på mig själv. Säger till mig själv att ingen vill ha mig. ingen vill vara nära mig och ingen vill jobba med mig. Jag räcker inte till fast jag gör mitt bästa. Enligt mig själv..
Jag skulle ringt en massa samtal.. jag skulle jobbat.. men de går inte.. jag vet att det egentligen inte är så farligt men det är svårt att förstå då hela kroppen skriker att alla hatar en å att allt är farligt..
Minnen kommer tillbaka.. minnen från tiden då jag mådde bättre än nu.. minnen då jag hade ett ställe att fly till.. minnet från när jag gjorde mitt största misstag.. jag flyttade hemifrån.. till fel person.. jag flyttade till ett svin.. jag trodde jag älskade den perfekta killen. men jag älskade tanken av den perfekta killen.. för killen jag var med.. han förstörde mig.. han tog bort leendet från mina läppar. han tog bort mitt glada humör och min positiva personlighet. Han förstörde mig..
Jag kan aldrig få tillbaka den tiden han tog.. jag kan aldrig göra mitt misstag ogjort..
jag kan bara försöka få dagarna att gå och försöka tänka framåt.

xoxo

ja då har en ny blogg fått kommit till världen. Denna bloggen kommer till stor del handla om mig och min ångest. jag ville starta denna bloggen av flera anledningar men dom största anledningarna är att jag vill visa andra som sitter i samma eller liknande situation som jag att man inte är ensam. Det är fler som mår dåligt och vi kan hjälpa varandra att må bra.
Denna bloggen kommer också att fungera som en dagbok för mig där jag
kan skriva ut alla min känslor och tankar. Jag kommer vara anonym och kommer heller inte skriva ut äkta namn eller hela namn i respekt för min familj och mina vänner.
om ni vill kommentera så tänk innan ni skickar iväg kommentaren. Det är inte bara jag som kommer läsa dom utan även många andra. kritik kan jag ta men ren elakhet och idioti kan ni hålla för er själva.
Ni får jätte gärna ställa frågor och dela med er av era erfarenheter. Tillsammans är man alltid starkast.

xoxo